Jag vet inte riktigt vad som menas med "En sista stund", men jag tolkar det på migg sätt så därför skriver jag om det. Jag skulle vilja ha en sista stund uppe i Karlskrona, för jag trivdes riktigt bra där uppe. Jag trivdes med Marica, min tvillingsjäl. Jag trivdes som fisken i vattnet. Jag tror att jag hade kunnat bosätta mig där uppe. Inte bara för att komma närmre Marica, utan för att det är en helt fantastisk stad. Så jag skulle gärna vilja ha en sista stund där uppe. Men det kommer förhoppningsvis fler stunder som jag kommer att vara där.

Jag älskar dig Marica!   

Oj detta är ett svårt ämne. För jag vet inte riktigt vad jag tror på. Eller jo, jag tror på ett liv efter döden. Kanske många som tycker är konstigt, eller löjligt, men ja, tyck det då. För detta är vad jag tror på.

Min mormor dog från mig och min familj för 11 år sedan, men jag kan fortfarande känna hennes närvaro. Och jag kan även känna av att hon finns hos mig ibland. Så ett liv efter döden är det jag tror på.

Oj, vilken svår fråga! Jag vet inte riktigt vad jag saknar. Jag har ju det bästa nu. Min älskade sambo och vår son! Tak över huvudet. Vänner som älskar mig för den jag är. Mat på bordet. You name it! Jag tror faktiskt inte jag saknar något.

Men om jag måste välja, så hade det inte varit fel att ha pengar. Visst, vi har så vi klarar oss, gott och väl, men lite extra klirr i kassan hade inte skadat!   

Kort och gott: Min favoritplats är i min älsklings armar och tillsammans med min son! Mer än så behöver jag väl inte skriva?

Min största rädsla är att förlora mina nära och kära. Jag kan ibland sitta och fundera på hur jag skulle ta det om t.ex min mamma gick bort. Jag skulle nog klara att leva vidare, men det skulle vara otroligt svårt och jobbigt. Jag och mamma har kommit varandra sååå nära det senaste året och så vill jag att det ska fortsätta några år till.

En annan rädsla jag har/hade, var när Rasmus låg inlagd på Neo. Det fanns gånger då han vara nära att försvinna från mig och hans pappa. Det är en av de största rädslorna jag har/hade.

Oj, vilken passande dag att skriva om detta!   

Ett bra minne jag har är faktiskt gårdagen! Det var en av de bästa dagarna i mitt liv. Den blev faktiskt riktigt lyckad! Jag blev riktigt nöjd med den. Jag fick mycket beröm för hur fint det var och att jag verkligen hade lagt ner tid och själ i det här så att det skulle bli en oförglömlig dag!
Något utav det bästa som hände igår, var att jag fick träffa min pappa igen, efter 17 år, och min farmor och farfar, som jag inte träffat sedan mitt dop. Så jag minns inte dem så. I början var det faktikst riktigt nervöst, innan vi träffades, men när vi väl träffades och började prata med varandra, så var det som att vi alltid haft kontakt! Det var så lätt att prata med varandra! Och jag har saknat dem! Nu kommer jag inte släppa taget om dem! Det var faktiskt ett av de bästa minnen jag har, som jag ALLTID kommer att bära med mig!

En stolt morfar håller sitt barnbarn för första gången!

Oj, jag har många bra minnen. Jag vet inte riktigt hur jag vilket jag ska välja.

Jag har en vän, Madde heter hon. Vår relation har varit som en bergochdalbana, men Madde har alltid funnits i mitt hjärta. När Madde bodde hos mig och min x-man under en period, så var jag och Madde uppe hela nätterba och bara pratade! Vi snackade om allt mellan himmel och jord. Vi skrattade åt och med varandra så vi nästan kissade på oss. Det är ett minne jag har, och som ligger mig varmt om hjärtat! Madde, det kanske inte alltid märks eller syns,  men jag älskar dig, och du kommer alldit att ha en speciell plats i mitt hjärta!   

Något som får mig att gråta det är när jag tänker på min mormor som inte längre finns bland oss. Mormor var min ledstjärna i livet. Det var hon som fick mig att orka leva vidare. Det var hon som lyssnade på mig när jag behövde någon att prata med. Det var hon som gav mig råd och tips när jag behövde det. Bara att jag skriver om det här, får mig att gråta! Mormor stod mig närmast i livet när jag var yngre! Men jag vet att hon har det bättre nu och hon slipper lida något mer. Och jag vet att hon ser ner på mig och ser att jag har klarat mig bra i livet. Ibland kan jag känna hennes närvaro här hemma. Jag pratar med henne ibland när jag känner att jag behöver det. För jag vet att hon lyssnar, även om hon inte finns här hos mig fysiskt. För jag vet att hon finns hos mig själsligt! Nu kanske det är många som kommer att säga, att det inte finns själar och sånt "trams", men jag tror på det, och låt mig få tro på det då! Jag är inte mindre värd för det!

Mormor, jag älskar & saknar dig!
Men jag vet att du finns där och tittar ner på mig!
Du ger mig styrka när jag behöver det!